Att arbeta med Zedao ar lattare sagt an gjort. Brist pa kommunikation och en rivalitet mellan organisationerna i Mufulira om personal, projekt, basta ansokningarna och ekonomiska resurser gor att vi kanner oss lite kluvna nar vi forsoker natverka oss fram bland stans organisationer och olika HIV/AIDS-projekt. Att Zedao inte har en enda Kwacha i kassan och forvantade sig att vi skulle komma till dom med pengar har inte heller underlattat vara forsta veckor, sa mycket energi hart gatt at for att redogora for vart program och vad vi gor har. Sa vad gor vi egentligen har
Nar jag inte arbetar sa… ja vad? Mufulira ar inte direkt Platsen Dar Allt Hander. Det ar snarare en plats med nagra roddammiga gator som korsar varandra med sma marknadsstand, ett par busstationer, tutande blaa taxibilar, man som ropar ‘muzungu’ (en vit person) eller ‘I love you’ (fast pa bemba) efter mig och det finns ett snabbkop, allt i ett litet virrvarr som om stan vore sitt egna lilla universum mitt i ingenstans. Vid det har laget ar jag och Nathan redan kanda bland de flesta och vart vi gar kommer nagon fram o halsar; kanske var vi pa samma mote forra veckan, kanske sa vi hej pa marknaden, kanske gar personens dotter i nagon av dom 13 skolorna vi har besokt… Alla halsar pa muzungun fran Sverige och Nathan fran
1 kommentar:
Hej hopp. Jag saknar dig massor, grips av sakna-tess-humör då och då. Sjungs det sånger i kyrkan?
Kramar från färsmalin
Skicka en kommentar