Midcamp i Livingstone

Livingstone ar livligt, tokigt, festligt och har dessutom Victoria fallen som var bland det basta, roligaste och blotaste jag nansin upplevt. Mufulira ar Black mountains av kopparutvinningsavfall och Blackouts pa grund av schemalagda stromavbroot som ingen vet nar dom kommer ta slut. Men efter tre fullspackade dagar i Livingstone med alla deltagarna sa kanns det anda som om jag fatt en rejal energikick att atervanda "hem" till Muf och ta tag i jobb o projekt o lara Nathan att simma :)

Jag o Nathan har bestamt oss for att gora ett bygga skolbankar-projekt pa en community school utanfor Mufulira. Vi hade mote med nagra av omradets invanare och en snickare innan vi akte till Livingstone, sa nu ar det bara att satta igang med inkop av plankor, spik o lim och sen ska det snickras minsann!! Helt otippat skulle man kunna tycka, men vad gor man inte for att dra sitt stra till att uppfylla Millenniemalen?? Utbildning for alla, fa flickor att stanna kvar i skolan och stoppa spridningen av HIV/AIDS genom information och utbildning. Bankbyggande kan kopplas samman med mycket! Dessutom ska vi forsoka inforskaffa nagra digitalkameror som vi ska dela ut till ungdomar i samband med HIV/AIDS workshops for att dokumentera ungdomars vardag och upplevelser av HIV/AIDS och hur det paverkar deras liv. Sa ar tanken med vara sma projekt och eftersom var vardorganisation inte har sa mycket for sig om dagarna sa kan vi ju dela ut arbetsuppgifter framover!

Naval. Nu befinner jag mig i Lusaka. Internetuppkopplingen ar finemang, jag njuter alltsa! Den hogsta byggnaden ser man fran overallt i stan. Och den ar inte ens sarskilt hog! Pa tisdag ar det Mufulira som galler!

...ingen semla i ar heller...

Jobb o kyrkbesok

Att arbeta med Zedao ar lattare sagt an gjort. Brist pa kommunikation och en rivalitet mellan organisationerna i Mufulira om personal, projekt, basta ansokningarna och ekonomiska resurser gor att vi kanner oss lite kluvna nar vi forsoker natverka oss fram bland stans organisationer och olika HIV/AIDS-projekt. Att Zedao inte har en enda Kwacha i kassan och forvantade sig att vi skulle komma till dom med pengar har inte heller underlattat vara forsta veckor, sa mycket energi hart gatt at for att redogora for vart program och vad vi gor har. Sa vad gor vi egentligen har kan man ju fraga sig, haha! Vi har i alla fall kommit igang att ateruppliva ett av Zedaos tidigare projekt med Girls and Boys Children Clubs, vilket innebar att utbilda larare och elever i Community Schools i barns rattigheter, kommunikation, om HIV/AIDS, starka sjalvfortroende, osv. Nasta vecka ar det redan dags for midcamp i Livingstone, sa tiden flyger forbi och vi har ju att gora sa jag klagar inte, utan insuper det zambiska sattet att organisera sig och losa (eller inte losa) saker o ting.

Nar jag inte arbetar sa… ja vad? Mufulira ar inte direkt Platsen Dar Allt Hander. Det ar snarare en plats med nagra roddammiga gator som korsar varandra med sma marknadsstand, ett par busstationer, tutande blaa taxibilar, man som ropar ‘muzungu’ (en vit person) eller ‘I love you’ (fast pa bemba) efter mig och det finns ett snabbkop, allt i ett litet virrvarr som om stan vore sitt egna lilla universum mitt i ingenstans. Vid det har laget ar jag och Nathan redan kanda bland de flesta och vart vi gar kommer nagon fram o halsar; kanske var vi pa samma mote forra veckan, kanske sa vi hej pa marknaden, kanske gar personens dotter i nagon av dom 13 skolorna vi har besokt… Alla halsar pa muzungun fran Sverige och Nathan fran Lusaka :) jag ar glad om jag kan minnas atminstone var jag traffat en eller tva av dom! Men om sanningen ska fram ar Mufulira en hala och har finns ingenting att gora, forutom pa sondagar nar man gar i kyrkan, sa jag har varit en flitig kyrkobesokare (tva ganger pa tre veckor!!) Pa sondag ska jag stanna hemma! Daremot blir det med storsta sannolikhet annu ett par sydafrikanska sapor pa tv och manga timmars matlagning i varldens mest osiga kok dar atminstone en av fyra plattor fungerar.

Tva sma bilder :)

Utbildning for alla ar langt borta…

Alltsa, dags for uppdatering. Jag och Nathan har jobbat i en vecka pa organisationen ZEDAO (Zambia Education and Development Advocacy Organization) som kommer vara var arbetsplacering under tiden vi ar i Mufulira. Man kan val saga att efter att ha besokt 10 stycken sk community schools (skolor som drivs av elevernas foraldrar i omradet dar de finns till for de allra mest utsatta och foraldralosa) pa landsbygden runt Mufulira forra veckan sa har vi sannolikt promenerat en stracka motsvarande att ga till Kenya och tillbaka. Darfor ar planen att den har veckan stanna kvar i stan och lara kanna nagra av de andra organisationerna som arbetar med HIV/AIDS och utbildningsfragor och samtidigt klura vidare pa planerna for vart eget projekt, som antagligen kommer ske pa nagon av de skolorna vi besokt. Utbildning for alla ar langt ifran uppnatt och vi sprudlar av ideer (eller har atminstone ett par) till projekt vi skulle kunna hitta pa!

Lite bilder ar minsann pa sin plats! Forst o framst Nathan, har poserar vi tillsammans med koordinatorn for Copperbelt, han heter Alex. Tyvarr lider Alex av vad Nathan har identifierat som the ‘R/L-syndrome’, vilket innebar att t ex Mufulira blir Mufurila och tillsammans med att han blandar ihop vokaler och laspar, sa forstor jag ungefar ingenting av vad han sager. Men han ar snall och glad, som ni kan se.

Huset och familjen

Diskussion med lararna pa Murundu Community School. I bakgrunden halvfardiga sanitetsfaciliteter. En timme senare var vi vid gransovergangen till Kongo och at majskolv. Tyvarr har jag inte det pa kort eftersom en gransvakt eller tva antagligen skulle ha blivit lite sura och jag helst inte ville raka ut for det. Men majskolven var gooood (ingenting mot mexikanska elotes, men gott anda haha). Paraplyet pa bilden glomde jag kvar pa en buss i lordags. Typiskt.

Sorry alltsa, internet ar sa langsamt sa jag dor. Det blev inga bilder den har gangen heller. Coming up... Ni har atminstone beskrivningen till bilderna har. Ville lagga upp en video ocksa, nar Nyuma dodar flugor i koket, mest for att ni ska fa en glimt av inredningsstilen har, haha. naval. Nasta gang. Kanske...

Sammantaget… Hittills har min vistelse i Afrika bestatt mer av en kansla av forvaning an av nagonting annat. Forvaning over att min vardfamilj har maid och tradgardsmastare och nagon som skoter om vardmammans kycklingar varje dag (fast nu ar kycklingarna salda vid gransen till Kongo eller slaktade, det var en process jag garna slipper se igen haha). Forvaning over att Nyuma aker till Sydafrika med oppen flygbiljett pa semester och for att handla klader till sin mammas boutique som dom driver tillsammans i Mufulira. Forvaning over att familjen inte har nagra regelbundna matvanor. Forvaning over att familjens kvallsunderhallning ar att titta pa sydafrikanska sapor pa TV (eller att tjejerna tittar pa sapor pa en TV, och att pappan bar in en till TV i vardagsrummet for att titta pa nyheter). Forvaning over att det ar stromavbrott varannan kvall och sporadisk vattentillgang. Och forvaning over hur jobbigt det ar att rora ihop en nshima (majsmjol i grotform som ats med handerna och ar varje zambiers basfoda vad galler matintag). Med andra ord..jag njuter av Afrika, Mufulira, att kolla pa Afrikanska Cupen i fotboll, mat, frukt, nya vanner och livet!