Umeå - björkarnas stad

Hemma. Härliga Sverige med långfrukostar, kaffe och...snö! I björkarnas stad möttes vi av Ingrid, vår tokigt sköna värdmamma, och vad som i Götelaborg skulle betraktas som snökaos (vilket innebär något i stil med en decimeter snö) och kambodjanerna var ute o lekte o förkylde sig redan första dagen. Jag, Nathan och Ingrid hade såhär kul utanför vårt röda hus:

Men våren är på väg också till Norrland och vårsolen har värmt, trots snö, himlen är blå och Umeå vackert. Dessutom är det alldeles fantastiskt att få visa Sverige (främst då maten, eftersom smaksensationerna avlöser varandra efter 3 månader med nshima, kanske är det likadant för våra utländska kollegor?) och lite är det som att upptäcka sitt eget land genom någon annan.

Ola, vår koordinator, och Taonga, Maria J, Maria S och Kakada första dagen.

Under dom första dagarna har vi blivit introducerade på KFUM som ska vara vår arbetsplacering här i Umeå. En av utmaningarna kommer såklart vara att vår projektgrupp blivit större, från att bara ha varit jag o Nathan i Mufulira, ska vi nu komma överens med 8 andra svenskar, kambodjander och zambier som alla har sina uppfattningar om projektidéer och genomförande. Men utmaningar är till för att lösas!! Samtidigt är det precis det som är det bästa; att vara fler på samma ställe, att umgås och lära känna Umeå tillsammans.

pa vag hem...

Tiden gar fort nar man har roligt, men nu vill jag hem till Svea sa jag kan ladda upp lite foton och ata mumsiga frukostar o dricka kaffe. Ett sista inlagg o liten halsning fran flygplatsen i Nairobi hinns med.

Sista veckorna har varit hektiska och fantastiska och precis nar allt kanns som roligast och jag har borjat komma in i livet i Muf sa ar det slut... ! Som slut pa vart bankbyggarprojekt anordnade jag o Nathan en HIV/AIDS dag pa skolan dar vi har jobbat. Dans, drama och musik pa temat HIV/AIDS och utbildning.

I vilket fall...manga hej dan blev det, och kanske kom inga tarar nar jag sa haj da till var vardfamilj, men att saga hej da till nyvunna vanner och goda kamrater var svart. Men innan vi nu ar pa resande fot hemat hann vi med ett kort besok hos Nathans mormor o morfar i Mansa. Trots att det ar en 11 timmar nattbuss (och har, tank: utvecklingsland) sa var det varkligen vart att aka dit. Zambia, the real Africa. Hans morforaldrar bor i en community utan el o utan vatten, men i ett litet hus, ett liten toalett pa garden och ett badrum som bestar av bambustanger i en liten ring. Ja, ni kan ju tanka er. Att sedan komma tillbaka till Lusaka och bli bjuden pa lunch av en rik egyptier pa ett av Lusakas finaste kopcenter blev liksom lite av kontrasternas land.

Naval. Snart ar jag hemma. Jag ar redo. Umea, det ska bli kul! Och det ar sa spannande att se hur zambierna upplever allt nytt: att flyga, rulltrappor, frappe och duty free shoping!

Ses snart!