Vi förbereds. Krishantering, förbandsomläggning, hiv-info, kulturmöten, informellt lärande, målformuleringar, studiebesök, promenader till Drottningholm, titta på regnet, gruppdynamik, bli gödd (maten här på Kärsön utanför Bromma där vi håller hus serverar sjukt god och sjukt mycket mat, jag njuter och tar en kopp kaffe till - man får ju passa på) och lära sig av citat som "det blir aldrig som man tänkt sig, men det brukar bli rätt bra ändå". Just det citatet känns märkligt välbekant och välanvänt, men tydligen är det en fd YPD-deltagare som kläckt det nångång när ingenting blev som det skulle men allt till sist ändå varit bästa upplevelsen nånsin. Med andra ord, jag känner mig åtminstone inte oförberedd nu när jag ger mig iväg.
Annars har dagarna av förberedelser präglats av att lära känna varandra. Lyckorusen av att ha en gemensam resa att se fram emot är överväldigande, men blandas av sorgsna hejdån och i gemenskapens kollektiva känslosvängningar känns alla känslor dubbelt upp, på något märkligt sätt. Men som jag säger: Nu är jag redo att åka! Zambia, here I come!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej babylove! nu är du framme!! hur är afrika? varmt? skönt? här på djäknegatan är det tomt, men jag ska sitta varje dag och längta efter blogg-inlägg och afrikabilder!
ta hand om dig
puss fina
tessiloo!
Nu är jag nyfiken på hur det faktiskt är i Zambia? Hur är Nathan? Hur är området (=Kopparskärp hihi.
Jag ska med spänning vänta på dina inlägg, och i slutet av mars är vi båda i Afrika minsann, grannländer tror jag bestämt. Känns tryggt för min del.
Puss till dig /färs
Skicka en kommentar